så jäkla löjligt
Jag får ångest då och då, varför jag får det är det ingen som kan tala om, vet bara att om jag inte tar medicinen så kan det hända.
Men jag får det och det är hemskt. Oftast är det på natten, och när jag väl får ångest på natten så kan jag räkna med att jag inte kommer kunna somna förrän det är morgon. Det spelar ingen roll, jag försöker meditera, mindfullness-övningar, slappna av. Det hjälper oftast inte och då ligger jag där vaken, vrider och vänder på mig, försöker vagga mig till sömns.
Så fort de mörka tankarna väl tagit sig in så är det väldigt svårt att få dem att försvinna.
Igår var en sån natt.
Det kändes som att mitt bröst skulle explodera, armar och ben skulle också med i smällen och jag ville bara skrika, det gjorde ont. Så jag gick upp och la mig i soffan för att Anders inte skulle vakna och skrek i kudden.
Anledningen till min ångest igår natt är hur jäkla löjlig som helst. Men det spelar ingen roll, för börjar man tänka i de banorna så är det kört. Det är inte kul.
Hursom, igår efter kören så skulle alla sopraner som ville, stanna för att testa och sjunga en låt. Jag vill stanna, jag vill utmana mig själv och sjunga de allra ljustaste tonerna, det blir kul, vi kör.
Problemet var bara att vi skulle testa och sjunga en och en. Jag känner hur nervositeten inom mig växer och sprider sig till alla kroppsdelar men jag försöker att andas och knuffa undan den, för det här ska jag klara. Fake it til' you make it.
Är ingen höjdare på notläsning som de flesta andra i min kör är men det kommer iaf ljud ifrån mig, men precis när de ljusaste partiet kommer fryser jag till is. Jag kan inte få fram ett ljud, det svartnar för ögonen, jag blir yr, det känns som att jag ska svimma och jag skakar.
Scenskräck.
Jag känner direkt att jag har misslyckats, att om det är någonting jag ska kunna är det ju att sjunga men inte ens det klarar jag av.
Jag blir besviken på mig själv och rädd för att jag inte är bra nog. De andra klarade av det.
När jag kommit hem testar jag direkt att sjunga det som jag inte klarade av på kören och jag klarar det, flera gånger.
Jag låg vaken och tänkte på hur dålig jag är. Att jag inte kunde ta den där förbannade tonen där och då. Att det enda jag kan och är någorlunda bra på är att sjunga men inte ens det klarar jag av.
Jag mådde så dåligt att jag fick ont i bröstet.Jag sa åt ångesten flera gånger att lägga av, fyfan vad det är onödigt och att jag behöver sova men den ville inte ge sig. Och det är ju så jäkla löjligt, att jag ens tänker så. Men det spelar ingen roll hur löjliga tankarna är, det gör forfarande ont och jag kan fortfarande känna "efter-ångest" nu.
Idag mår jag bättre, trött men bättre. Gud, vad jag vill ha min imovane ikväll.
Men jag får det och det är hemskt. Oftast är det på natten, och när jag väl får ångest på natten så kan jag räkna med att jag inte kommer kunna somna förrän det är morgon. Det spelar ingen roll, jag försöker meditera, mindfullness-övningar, slappna av. Det hjälper oftast inte och då ligger jag där vaken, vrider och vänder på mig, försöker vagga mig till sömns.
Så fort de mörka tankarna väl tagit sig in så är det väldigt svårt att få dem att försvinna.
Igår var en sån natt.
Det kändes som att mitt bröst skulle explodera, armar och ben skulle också med i smällen och jag ville bara skrika, det gjorde ont. Så jag gick upp och la mig i soffan för att Anders inte skulle vakna och skrek i kudden.
Anledningen till min ångest igår natt är hur jäkla löjlig som helst. Men det spelar ingen roll, för börjar man tänka i de banorna så är det kört. Det är inte kul.
Hursom, igår efter kören så skulle alla sopraner som ville, stanna för att testa och sjunga en låt. Jag vill stanna, jag vill utmana mig själv och sjunga de allra ljustaste tonerna, det blir kul, vi kör.
Problemet var bara att vi skulle testa och sjunga en och en. Jag känner hur nervositeten inom mig växer och sprider sig till alla kroppsdelar men jag försöker att andas och knuffa undan den, för det här ska jag klara. Fake it til' you make it.
Är ingen höjdare på notläsning som de flesta andra i min kör är men det kommer iaf ljud ifrån mig, men precis när de ljusaste partiet kommer fryser jag till is. Jag kan inte få fram ett ljud, det svartnar för ögonen, jag blir yr, det känns som att jag ska svimma och jag skakar.
Scenskräck.
Jag känner direkt att jag har misslyckats, att om det är någonting jag ska kunna är det ju att sjunga men inte ens det klarar jag av.
Jag blir besviken på mig själv och rädd för att jag inte är bra nog. De andra klarade av det.
När jag kommit hem testar jag direkt att sjunga det som jag inte klarade av på kören och jag klarar det, flera gånger.
Jag låg vaken och tänkte på hur dålig jag är. Att jag inte kunde ta den där förbannade tonen där och då. Att det enda jag kan och är någorlunda bra på är att sjunga men inte ens det klarar jag av.
Jag mådde så dåligt att jag fick ont i bröstet.Jag sa åt ångesten flera gånger att lägga av, fyfan vad det är onödigt och att jag behöver sova men den ville inte ge sig. Och det är ju så jäkla löjligt, att jag ens tänker så. Men det spelar ingen roll hur löjliga tankarna är, det gör forfarande ont och jag kan fortfarande känna "efter-ångest" nu.
Idag mår jag bättre, trött men bättre. Gud, vad jag vill ha min imovane ikväll.