Let's talk about hair för a moment

"Carpe diem", "Ska aldrig mer ta någonting för givet", "Jag ska vara glad för att jag lever iaf".
Ibland ligger jag i sängen heeela dagen, livet suger ibland, jag tar saker för givet ibland och jag bestämmer när fan jag ska vara glad. Jag är en människa.
Jag behandlar oftast livet som någon rolig resa, som att vi ska ha kul när vi är här. Livet är underbart, och ibland tar jag inte alls saker för givet, som luften vi andas, mitt hår och att jag är född i Sverige.
Men en sak stör jag mig på. Jag ogillar starkt när någon säger "Du ska vara glad för att du lever" eller "du lever ju iallafall". Oh, you don't say? Som att jag förlorat min klagorätt för det? Får jag inte klaga på saker för att jag haft cancer? 
Mitt hår t.ex. 
Det ser bra ut när det är utsläppt eller har benan åt höger, men bara då.
När det blåser och när jag har håret uppsatt så kan man se en gigantisk kalfläck.
Den fläcken, som pryddes med hår för inte så längesen, på den fläcken kommer det aldrig växa något hår igen. Känns dumt att kalla den för "fläck", det är mer ett område som är kalt. Kalområde.. 
Hursom, enda alternativet är peruk eller hårtransplantation. Jag är väldigt ledsen över det. Och då kommer detta fantastiska "men du lever ju iaf"........

Jag är också ledsen över att jag inte får plugga musikfolkis detta år, ledsen för alla extra år jag har fått gå i skolan och som jag fortfarande kämpar med. Jag är ledsen. "du lever ju iaf"

Nåväl, en sak står jag fast vid; Livet är som en bergochdal-bana.



Tur att jag kan täcka.

 
2