känslig
Jag har varit så nervös och spänd hela veckan att jag inte har tillåtit mig känna efter hur jag mår.
Idag så släpptes alla mina känslor ut på golvet som en enda stor pöl av tårar.
Jag är en känslomänniska, jag är känslig.
Jag tar åt mig om det gäller någonting som betyder mycket för mig. Jag tar åt mig av alla förluster och alla nej jag får ta del av.
Jag är så självkritisk att jag inte ens vill göra det som betyder mest för mig. Jag är rädd för att göra fel, för att bli sårad, men jag gör det ändå med plågsam själ för att jag vet att jag borde. Vad har jag annars att leva för?
Nu vill jag gå i ide i tre veckor, gömma mig under täcket med A och glömma den verkliga världen där ute.
Fyfan vilket vrak jag är alltså.
Det enda jag vill nu är att krypa upp i hans famn och gosa mig in i hans nacke.
❤
