Läs på förfan
Alltid är det någon som inte tror på min hjärntrötthet, de anser att "alla är ju trötta, gå ut och rör på dig så ska du se att det blir bättre" eller "du sitter ju bara hemma, klart man blir trött då".
Men när någon säger att "Du kan så mycket mer än vad du tror, du är en krigare" tar jag åt mig.
Jag har kriget ARSLET av mig, ibland tar det bara stopp en dag, och jag tror att jag nått den gränsen.
Hjärntrötthet är ingenting man kan vila eller sova bort, man får helt enkelt ransonera sin energi den dagen. Återhämtning är viktigt. (Men jag som gillar att utmana mig själv brukar inte återhämta mig speciellt mycket, och blir då som en nedgående spiral)
Jag är trött på att inte bli tagen på allvar, sluta förminska mig, dömande blickar för att jag är sjukskriven, det syns ju inte utanpå det är därför det heter MENTAL trötthet, eller fatigue.
Men när någon säger att "Du kan så mycket mer än vad du tror, du är en krigare" tar jag åt mig.
Jag har kriget ARSLET av mig, ibland tar det bara stopp en dag, och jag tror att jag nått den gränsen.
Hjärntrötthet är ingenting man kan vila eller sova bort, man får helt enkelt ransonera sin energi den dagen. Återhämtning är viktigt. (Men jag som gillar att utmana mig själv brukar inte återhämta mig speciellt mycket, och blir då som en nedgående spiral)
Jag är trött på att inte bli tagen på allvar, sluta förminska mig, dömande blickar för att jag är sjukskriven, det syns ju inte utanpå det är därför det heter MENTAL trötthet, eller fatigue.
Jag har fan kämpat med skolan och äntligen har jag ett fucking slutbetyg så att jag kan fortsätta utbilda mig.
Jag vill gå ut och träffa människor, mina vänner, träffa systerdottern, men har så svårt att komma ifrån lägenheten, svårt att gå upp och köpa kattmat. Höra av mig till folk är jag heller inte så bra på.
Om jag inte hade Anders så skulle jag inte duchat på flera dagar. Jag trivs med honom, jag kan vara trötta tråkiga Chasmin.
Jag kämpar varje dag för att komma upp ur sängen och dra iväg till träningen eller kören. Jag vill inte ligga hemma för då får jag så dåligt samvete. Så ja, jag utmanar mig själv och det är väl bra på ett sätt.
Jag har bara inte hittat balansen. Svart eller vitt.
Det ni ser är "officiella Chasmin" som är social och flumsig när jag har en viss energi att göra av med, och visst kan jag känna mig så! men hemma när jag landat, när ingen ser, så är jag så trött att jag inte ens kan stå upp.
Det känns som att det finns två av mig. Den pigga och den trötta. När jag är något sålunda pigg så vet jag att min trötthet kommer att hämnas.
JAG VILL, men tröttheten kommer ifatt. Jag brottas med mig själv.
Det finns så mycket mer att säga men jag orkar inte skriva mer.
Så snälla folket, googla och LÄS!
