Han
Han gör mig så förbannat jäkla lycklig.
Det blir så bra när man kan vara sig själv med någon man litar på. Och jag har ingeting emot att vara hans "tramsiga" och "knäppa" tjej för han är minst lika knäpp. Som handen i handsken kan man väl kanske säga.
När jag är orolig så behöver jag bara veta att han finns där bakom och håller om mig och då släpper det.
Han har varit min pelare under dessa månader av stress, ångest och depression och jag kan inte uttrycka min känslor i ord för att han stått ut med mig, funnits där för mig och älskat mig då jag har varit som värst.
Är otroligt lyckligt lottad för att jag har en Anders som älskar mig i vått och torrt och att det är ömsesidigt.
Idag har vi inte gått ut, bara myst hemma med massa kortspel och garvat åt varandra.
Det blev ju värsta kärleksförklaringen det här! Så kul ska han inte få för han läser inte ens min blogg.
