ChasminMK

Kommer ihåg på sjukhuset när jag vred mig av smärta och du höll min hand.
Du var där på nolltid när jag fick mitt anfall.
När jag var ledsen så tröstade du mig.
Du var där hela tiden.
Och nu känner jag mig ensammast i hela världen. Det är inte ditt fel. Man gör det bara när det tar slut.

Jag har börjat skolan igen. Det går trögt men framåt iaf.
Jag ska flytta om drygt 2 veckor, har inte ens packat ihop mitt rum men det ordnar sig.
Jag har blivit diagnostiserad hjärntrött (om du inte vet vad det är, google it eller låt bli) och jag tar det lugnt för det är det man ska göra om man vill bli av med den. Inget kaos, bara lugnt.
Det är en del som inte förstår men jag tänker att; då får de göra det. Jag tänker inte anpassa mig längre om jag inte vill, nu är det nog.
Jag har många konserter på gång, det ska bli kul men är lika nervös varje gång.
Och sen har börjat i kören igen efter ett uppehåll på mer än ett halvår.
Nästa tisdag ska jag upp till Luleå, det ska bli skönt att få träffa Jonna och Becka och bara komma iväg ett tag.