såååatteh
Det var ett tag sedan jag skrev ner mina tankar här. Har som inte riktigt haft behovet av det då jag hittat ett annat sätt att få utlopp för mina känslor och tankar.
Men så bestämde jag mig, för tio minuter sen, att börja skriva igen. Saknar att bara kunna skriva av mig i nöd och onödan.
Det har hänt lite grejer. Den största nyheten är väl att jag ska opereras igen. Läkarna har varit lite misstänksamma mot en liten prick som växer i min hjärna, så de ska in och gräva igen.
Det var inte direkt förväntade nyheter. Visst, jag har alltid vetat att cancern kan komma tillbaka, men det kändes alltid så långt bort.
Jag hade börjat plugga och ta tag i mitt liv, kände att nu är det dags! 2 månader in i mitt nya liv så får jag beskedet..
It fucking sucks. Pausemode on... igen. Vill inte vänta, vill göra allt nu, nu, nu! Få slutbetyg, plugga folkis, flytta, ta körkort, satsa på musiken. Detta var året då det skulle hända. Men nej. Ännu en gång käppar i hjulet, ännu en motgång.
Jag är inte orolig för min hälsa, det har jag varit noga att säga till alla omkring mig. Jag har bara varit bitter över att jag måste pausa mitt liv igen, men det finns ingenting att göra åt det, så jag väljer att acceptera läget och går vidare med mitt liv. Eller ja, tills jag opereras då. 10 mars är det dags. Måste hinna färdigt med naturkunskapen innan och hinna med att göra det bedrövliga matteprovet också. Då kan jag nog slappna av lite, då har inte allt pluggeri varit i förgäves.
Life goes on. Ska åka och repa om en halvtimme.
Nu till lite mer roliga, onödiga och ytliga saker.
Jag färgade mitt hår mörkbrunt i oktober, ångrade mig direkt så nu är jag blond igen.
Jag har gått ner 3 kg.
Älskar fortfarande chips.
Fyller år om cirkus 2 veckor. Ska ha fezt med Hannah och Jenny. Untz.
Men så bestämde jag mig, för tio minuter sen, att börja skriva igen. Saknar att bara kunna skriva av mig i nöd och onödan.
Det har hänt lite grejer. Den största nyheten är väl att jag ska opereras igen. Läkarna har varit lite misstänksamma mot en liten prick som växer i min hjärna, så de ska in och gräva igen.
Det var inte direkt förväntade nyheter. Visst, jag har alltid vetat att cancern kan komma tillbaka, men det kändes alltid så långt bort.
Jag hade börjat plugga och ta tag i mitt liv, kände att nu är det dags! 2 månader in i mitt nya liv så får jag beskedet..
It fucking sucks. Pausemode on... igen. Vill inte vänta, vill göra allt nu, nu, nu! Få slutbetyg, plugga folkis, flytta, ta körkort, satsa på musiken. Detta var året då det skulle hända. Men nej. Ännu en gång käppar i hjulet, ännu en motgång.
Jag är inte orolig för min hälsa, det har jag varit noga att säga till alla omkring mig. Jag har bara varit bitter över att jag måste pausa mitt liv igen, men det finns ingenting att göra åt det, så jag väljer att acceptera läget och går vidare med mitt liv. Eller ja, tills jag opereras då. 10 mars är det dags. Måste hinna färdigt med naturkunskapen innan och hinna med att göra det bedrövliga matteprovet också. Då kan jag nog slappna av lite, då har inte allt pluggeri varit i förgäves.
Life goes on. Ska åka och repa om en halvtimme.
Nu till lite mer roliga, onödiga och ytliga saker.
Jag färgade mitt hår mörkbrunt i oktober, ångrade mig direkt så nu är jag blond igen.
Jag har gått ner 3 kg.
Älskar fortfarande chips.
Fyller år om cirkus 2 veckor. Ska ha fezt med Hannah och Jenny. Untz.
Det var väl det.. nu ska jag ta på mig min fantastiska fasad och sjunga vidare.