ChasminMK

Känner mig ensammast i Sverige.. och när jag känner mig ensam så hetsäter jag för att slippa känna. Det är det lilla nöjet just nu. Tragiskt.

Känns som att jag inte har lust med någonting just nu men jag samtidigt känner jag skuld inför det. Som att jag har någon skyldighet.
Känns som att jag är trasig inombords för det är hela gymnasietiden och fram tills nu. Just nu sörjer jag min skolgång. Den hade kunnat bli så bra, jag hade potential att få så höga betyg, komma in på den utbildningen jag ville. Dumma cancer. Jävla cancer. Jag vet, jag ska inte tänka på det som har varit, nu är det som det är och jag får göra det bäst av situationen. Det går fram och tillbaka. Tror att jag är i reaktionsfasen/bearbetningsfasen, det pendlar fram och tillbaka. Känns som att jag whinar så mycket men samtidigt kunde det ha varit värre.
Nu har jag slutat hetsäta, vad händer nu?..